KONCEPT 2010-01-25

 

Program Mjörnstranden, Samrådshandling Dnr 2008-0823 211

 

Arbetsgruppen för ett Grönt Lövekulle har följande kommentarer till programförslaget:

 

1. Helhetsgreppet

I stort sett är det ett bra och väl genomarbetat program som byggnadsnämnden tagit fram.

Helhetsgreppet på området tycker vi är bra. Planens huvudsyfte tycks vara att säkerställa områdets värden för naturvård och rörligt friluftsliv, och det är skönt att inte kommunen fallit för alla vilda idéer som lanserats av olika exploateringsintressen.

Det känns logiskt att koncentrera de flesta aktiviteterna till den östra delen närmast staden, medan de öppna fälten och skogs­dungarna i stort sett lämnas orörda. Vissa undantag finns dock i programmet, mer om detta nedan.

Vi är särskilt lättade över att grönkilen i sydväst redovisas som naturmark. Det är Löve­kulles vackraste landskapsrum och utsikt, som nu äntligen tycks bli säkerställt genom att det i översikts­planen redovisade bebyggelseområdet i utgår.

Vi efterlyser dock ett tydligare ställningstagande för ett bevarande. Mot bakgrund av den massiva utbyggnad som planeras i Stadsskogen blir det viktigare än någonsin att säkerställa Lövekulle som rekreationsområde. Hjärtat i området, och absolut avgörande för dess attraktivitet, är de öppna fälten mellan lövskogsklädda kullar. Varje form av bebyggelse eller verksamhet som alstrar biltrafik och parkeringsbehov eller stör landskapsbilden hotar dessa värden. Dessutom innebär varje del av fälten som försvinner att det blir svårare att finna en arrendator som kan driva jordbruket rationellt.

Viss bebyggelse, med direkt anknytning till friluftslivet, t.ex. klubblokaler eller kolonistugor kan vara motiverad, men denna bör i så fall förläggas till ytorna mellan Lövekullevägen och järnvägen, som är mindre viktiga för lantbruket, och framför allt mindre känsliga för landskapsbilden.

Alltför mycket av skogarna i Lövekulle har redan offrats för exploatering. Detta gör det särskilt viktigt att skydda de delar som finns kvar.

Alfhem-Lövekulle-Skår, d.v.s. hela enklaven mellan järnvägen och sjön, måste betraktas som en helhet utifrån sina unika värden för natur och friluftsliv, särskilt som det tidigare rekreations­området Stadsskogen nu håller på att tas i anspråk för bebyggelse i snabb takt. Lövekulle är ett absolut unikt fritidsområde, som tillhör alla alingsåsare. Om det plottras bort bit för bit, kommer till slut ingenting att finnas kvar av de värden som idag gör området så attraktivt.

Detsamma gäller f.ö. även ängarna vid Skår, vilket är nästa område som hotas av exploatering.

Vi anser därför att hela Mjörnstranden bör reserveras för naturvård och fritidsaktiviteter och att sambanden för gång- och cykeltrafik mellan norra och Södra Lövekulle, liksom mellan Lövekulle och Stadsskogen, är särkilt viktiga att bevaka i planen.

 

2. Programmets påverkan på naturvärden

Följande element anser vi vara särskilt skyddsvärda från naturvårdssynpunkt:

- Landskapet i sin helhet (öppna fält mellan lövskogsklädda kullar)

- Skogspartierna, framför allt bokblandskogen och kullen vid järnvägsbron, samt ekbland­skogarna vid Lövekulle Udde och Strandgården

- Karakteristiska vegetationselement i landskapet, framför allt alkärret vid Margaretaviken, åker­holmen väster om Strandgården, buskvegetationen utmed den gamla stenmuren/ägogränsen mellan Alfhem och Lövekulle, samt några enstaka träd

- Hittills opåverkade naturstränder och grundbottnar med vassar och strandvegetation, (skydd och reproduktionsområde för fisk och sjöfågel)

 

Direkta hot mot viktiga naturvärden i programförslaget utgör:

- förslaget om 3-4 villor i bokskogen vid järnvägsbron

- campingstugor i skogen vid Lövekulle Udde

- utvidgning av småbåtshamnen, f.a. båtuppläggning på fältet

- nya vägar över det västra fältet och ny användning av de östra

 

Av dessa hot tycker vi att ingreppet i bokskogen är det mest allvarliga. Kullen med bokskogen är ett viktigt landskapselement och en värdefull biotop och spridnings­korridor för växter och djur, även om naturvärdet skadats genom den ovarsamma ”gallring” som ägaren genomförde vintern 2008-2009. Bokskogen uppenbarligen självföryngrande, och det fanns gott om ungbok i de partier som då avverkades. Naturen lär dock återhämta sig, om bara området lämnas ifred, och de gamla bokarna i den sydöstra delen får då åter en chans att sprida sig.

Grönstråket över kullen mot den s.k. ”Stationsskogen” längre västerut är också viktigt som spridningskorridor för växter och djur, särskilt efter att sambandet genom denna andra skog klippts av genom bebyggelse­bandet längs Ekdungsvägen. Ytterligare bebyggelse kring kullen skulle innebära stor skada för naturvårds­intressen. Eftersom det nya huset på kullens krön tillkommit utan detaljplan, bör i varje fall en grönzon mot de äldre villorna längs järnvägen nu säkerställas, helst genom att en 20m bred zon söder om uppfarten till det nya huset reserveras som naturmark. I varje fall krävs en n-bestäm­melse på denna del. (Se även nedan under punkt 3).

Förslaget om campingstugor i sluttningen vid Lövekulle Udde tycker vi är ett olyckligt ingrepp, eftersom så mycket av skogarna i Lövekulle redan försvunnit p.g.a. exploatering. (Se även punkt 5 nedan).

Småbåtshamnen innebär naturligtvis en konflikt, särskilt om muddring ska genomföras, men är i huvudsak begränsad till redan påverkade områden. Det finns ett stort behov av fler båtplatser, och hamnen måste ges en utvecklingsmöjlighet. Vi förutsätter att utbyggnad av pir och eventuell framtida muddring kommer att utföras på ett sätt som minimerar påverkan från ämnen som rörts upp ur bottensedimenten. Övergången från ängsmark till vinteruppläggning av båtar är självklart negativ, men en nödvändig konsekvens av utvidgningen. (Se även punkt 6 nedan).

Även om de öppna fälten i sig inte har så stora naturvärden i sig, kan artrikedomen lätt förbättras genom en ny skötselplan, t.ex. med sen slåtter och/eller bete. Det vore lämpligt att starta med den övre delen av ”grönkilen”, där marken aldrig iordningsställts efter den skada som orsakades av PEABs ”husfabrik”, och som nu används som massuppläggning för Fritidsvägens utbyggnad. I samband med återställandet bör hela detta parti plöjas upp och sås i med ängsfrö. Detsamma gäller övriga delar av fälten som skadats genom nu pågående bygge av väg, GC-väg och ledningar. Detta kan bli en start till större artrikedom på ängarna.

Föreslagna nya vägar mot campingen och Fritidsvägen, samtidigt som brukningsenheten minskas, innebär att fälten splittras upp och en rationell skötsel försvåras. Även om nuvarande Badplatsvägen läggs igen, uppväger det inte helt ingreppet i tidigare orörd mark, särskilt som vägen mot campingen troligen kräver en del markarbeten utanför vägkroppen, (skärning och bank).

Om delar av de västra fälten ska användas till odlingslotter krävs restriktioner på användning av bekämpningsmedel, för att säkerställa vattenkvaliteten i Mjörn.

Hur stora konflikter förslaget om ”vasspromenad” på bryggor innebär för naturvärdena har vi f.n. svårt att bedöma. Här krävs ytterligare utredning från biologiska experter.

 

3. Bostadsbebyggelse i bokskogen vid järnvägsbron

Förslaget om 3-4 villor i bokskogen ser vi definitivt som det mest negativa elementet i program­met, och vi är förvånade över att kommunen prioriterar ett enskilt exploateringsintresse framför starka allmänna intressen, som naturvård och rörligt friluftsliv. Detta gäller särskilt som bokskogen bara några år tidigare bedömdes som så värdefull av kommunen, att läget för järnvägsbron flyttades österut för att spara den. (Se också punkt 2 ovan).

Bokskogen sydöst om kullen är inte bara värdefull som biotop och närrekreationsområde, den utgör också ett av de viktigaste någorlunda bilfria gångsambanden mellan norra och södra Lövekulle, efter att sambandet genom den andra lilla skogen klipps av genom PEAB-området. Grönstråket genom bokskogen är också viktig för kontakterna mellan södra Lövekulle och Stadsskogen, vilket illustreras av hur snabbt en ny stig trampades upp efter att järnvägsbron byggdes. En ytterligare privatisering av skogen vore mycket olycklig ur alla dessa aspekter. (Se även punkt 11 nedan).

De föreslagna villorna ligger dessutom inom 150-m zonen mot järnvägen, (buller och säkerhets­risker). Det är svårt att se några andra motiv för den föreslagna exploateringen än att en privatperson vill tjäna pengar.


4. Bostadsbebyggelse mellan Lövekullevägen och järnvägen mitt för Strandgården

Lövekullegruppen har inga större invändningar mot denna bebyggelse utifrån de synvinklar som gruppen främst vill bevaka, även om vi helst skulle se att hela Mjörnstranden reserverades för fritidsaktiviteter. Den valda platsen påverkar inte landskapsbilden nämnvärt, och bebyggelsen innebär inga stora konflikter med vare sig naturvårdsintressen eller fritidsintressen, med ett litet undantag – det nordöstra hörnet. Det vore bättre om bebyggelse­bandet gjordes ett 10-tal meter kortare, så att vegetationen kring den gamla ägogränsen kunde bevaras.

Vad vi upplever som tveksamt är att tomten som sådan inte är idealisk för bostäder, inklämd som den är mellan den ganska trafikerade Lövekullevägen i norr och järnvägen i söder. Hela bebyggel­se­bandet ligger inom det 150-m avstånd som utgör riskzon för transporter av farligt gods. Det finns nybebyggelse på ett par ställen i Stadsskogen som ligger lika nära, men dessa hus har åtminstone uteplatserna på rätt sida. De bullerskärmar, som redan planeras för att skydda bebyggelsen på västsluttningarna, kan också få negativa konsekvenser för den motsatta sidan av den linjära bullerkällan, i detta fall Mjörnstranden. Detta gäller särskilt om skärmarna, som föreslagits, utförs av glas, för att spara utsikten.

Vår grundläggande uppfattning är att inga nya bostäder bör placeras mellan järnvägen och sjön.

Även om en bebyggelse öster om bron innebär små direkta konflikter med bevarandeintressen, tycker vi att det vore bättre med en användning som har tydligare anknytning till fritidsintresset.

En lämplig alternativ användning kan vara kolonistugor eller odlingslotter.

Det föreslagna lilla bebyggelseområdet väster om Strandgården på andra sidan Lövekullevägen bör utgå helt, eftersom det stör utblicken mot kullen från områdets huvudentré från Stadsskogen.

I varje fall bör det avgränsas betydligt snävare mot norr, för att undvika alla ingrepp i skogsbrynet.

 

5. Campingen med tillfart

Alternativförslagets redovisning av Lövekulle udde som ren parkmiljö, befriad från camping, är naturligtvis lockande, under förutsättning att den faktiskt förblir park, och inte en hemlig reserv någon sorts framtida glassig anläggning. Campingen har dock funnits så länge på Lövekulle att den av befolkningen betraktas som en etablerad del av området, och Lövekullegruppen har inga invändningar mot att den ligger kvar, och även får en expansionsmöjlighet enligt huvudförslaget. Den föreslagna nya gränsen har stöd i landskapet och förefaller rimlig.

Eftersom husvagnsuppställningen är ett störande inslag i landskapsbilden bör en bestäm­melse om skärmplantering dock införas i planen. (Den behövs faktiskt även för den nuvarande campingen, som är exponerad mot stora delar av Mjörnstranden). Planteringen kan lämpligen utföras som en friväxande häck av buskar och mindre träd, som naturligt förekommer i landskapet.

Förslaget att göra strandlinjen tillgänglig för allmänheten även längs husvagnsuppställningen är utmärkt. Det viktigaste är dock att huvudgångstråket, Lövekullestigen, genom campingen mot Lövekulle Udde badplats verkligen markeras tydligt som allmänt tillgängligt. Kanske man rent av skulle bredda stråket längs stranden så mycket att den allmänna gång- och cykelvägen kunde dras här, och den gamla vägen bli en del av husvagnsuppställningen. Diket bör kunna kulverteras på sträckan genom campingen för att ge ytterligare mark. Det skulle ge klarare entréförhållanden till badplatsen om de allmänna GC-vägarna dras utanför själva campingområdet.

Det behövs också någon form av parkering för besökande till badplatsen vid Lövekulle Udde. Helst bör denna begränsas till handikapplatser och framkörning (i- och urlastning), medan övrig parkering bör kunna samordnas med båthamnens p-plats.

Att placera fler campingstugor uppe i skogen tycker vi är direkt olämpligt. Så mycket av skogarna i Lövekulle har redan försvunnit p.g.a. exploatering att det som finns kvar hellre borde få ett förstärkt skydd. Istället borde man utvidga den befintliga motionsslingan in i skogspartiet ovanför de befintliga stugorna. (Se punkt 11 och karta 3).

Däremot har vi ingenting emot campingstugor på den tidigare beachvolleybollplanen, och kanske även på ytan med det gamla vandrarhemmet, om detta rivs. Den delen av campingen upplevs idag som en outnyttjad och skräpig baksida.

Vi är något tveksamma till en ny direkttillfart från korsningen med Stadsskogsgatan. Se nedan under punkt 10.

 

6. Småbåtshamn och båtuppläggning

Vi tycker att småbåtshamnen fått en lämplig storlek, som inte helt dominerar området. Det är bra om segel- och motorbåtar kan samsas om utrymmet, så att även grundare partier kan utnyttjas för småbåtar. Ytterligare undersökningar får visa om muddring är möjlig i den centrala grundklacken.

En idé som framfördes under infomötet i januari var att utnyttja piren vid Säveåns utlopp för båtplatser, och eventuellt även anordna en vinkelbrygga där, för att få fler bryggplatser. Det är ett lockande förslag, men enligt en representant för Motorbåtsklubben har idén prövats tidigare och befunnits svårgenomförbar p.g.a. de geotekniska förutsättningarna. Bottnen är mycket långgrund, och består av att tjockt lager fin sand, som rinner tillbaka lika snabbt som den schaktas bort. Troligen krävs omfattande arbeten om förslaget ska vara möjligt.

Idag belamrar uppställningsvagnar och skyddstak större delen av båtuppläggningsplatsen även sommartid. En rimlig del av ytan bör dock dubbelutnyttjas för parkering, eftersom även p-behovet kommer att ökas med flera båtplatser. Det innebär att man måste röja av delar av uppställnings­ytan sommartid, och dubbelutnyttjandet bör framgå av planen. Eftersom uppställningsytan ofta ger ett skräpigt intryck, bör den omges av en skärmplantering, på samma sätt som campingen.

Det är synd att en del av det angränsande fältet måste tas i anspråk för vinterförvaring, men när antalet bryggplatser växer, ökat också uppställningsbehovet. Vi tycker dock att man bör pröva att förlägga huvuddelen av vinteruppställningen till ett mindre visuellt utsatt läge, i första hand de ytor som finns tillgängliga utefter järnvägen, vilka också är mindre viktiga för lantbruket.

En begränsad justering av den föreslagna nya sträckningen för Lövekullevägen öster om Alfhem skulle ge möjlighet att använda den smala remsan mellan järnvägen och bilvägen för en utökning av båtskjulen. Området kan knappast utnyttjas för något annat ändamål, och om detta kan bidra till att ytan för båtuppläggning på fältet söder om båthamnen kan minskas eller tas bort helt, är det en stor fördel. En långtidsförvaring skild från det mycket frekventerade strandområdet ger också bättre förutsättningar för säkerheten, då området kan inhägnas. (Se Karta 1).

Om uppställning på en del av fältet trots allt bedöms som nödvändig, borde åtminstone en 10-meters remsa sparas som park/gångstråk närmast stenmuren.

 

7. Playa Mjörn inklusive naturstrand söder om sandstranden

Det är bra att planen uppmärksammar Playa Mjörn, som är i stort behov av upprustning.

Den långa parkeringen utmed vägen mot bron medför störningar och trafikrisker för både GC-trafikanter och besökande till badstranden, och borde minimeras, så att endast handikapparkering och framkörningsplatser medges, på en mer ändamålsenlig parkeringsyta.

Omedelbart sydväst om Mjörnvallen ligger en liten naturstrand, som är mycket populär, trots det begränsade baklandet. Just här skulle en begränsad omläggning av GC-vägen ha en mycket välgörande verkan, för att öka parkytan med direktkontakt med vattnet. En minimilösning kunde vara att utnyttja den gamla bilvägen istället för GC-vägen på denna sträcka, men man kunde också välja en något större omläggning.

Även i den norra delen av Playa Mjörn skulle en begränsad omläggning av gångfartsvägen kunna ge ett bättre bakland, med direktkontakt till sjön. (Se karta 2 och punkt 10).

En brygga ut i vattnet, som föreslogs under idéskedet, vore en bra komplettering till den lång­grunda stranden. Bryggan kan förhoppningsvis även fungera som skydd mot sandflykt. Lämpligt läge kunde vara i förlängningen av Lövekullevägen - (”torget”) - eller vid det utskjutande ”näset” på naturstranden.

 

8. Hundbadplats och hundrastplats

Ett hundbad nämns i programtexten, men ingen placering är redovisad. Detta är något som verkligen behövs i Alingsås, eftersom opinionen mot hundar – även kopplade – på vanliga badstränder är stor. Oavsett placering bör en strand där hundar är tillåtna därför tydligt skyltas som hundbadplats, för att undvika konflikter med andra badande.

Något som de flesta städer har, men som saknas i Alingsås, är en inhägnad rastplats, där hundar kan släppas lösa. Det finns flera möjliga lägen i närheten av stadskärnan, och ett par av dessa ligger i Lövekulle. Framför allt är det någon av ytorna som reserverats för en ev. pendeltågsstation som skulle kunna utnyttjas - permanent om stationen inte byggs, annars temporärt.

 

9. Alfhem; odlingslotter och dagvatten

Vi skulle föredra om huvuddelen av fälten inom Mjörnstrandsområdet, och speciellt de på sjösidan av Lövekullevägen, fick behålla sin ängskaraktär, för att behålla landskapskaraktären och säker­ställa en tillräckligt stor brukningsenhet.

Det finns dessutom ett antal mindre fält på sydsidan av järnvägen, som skulle kunna användas för odlingslotter. Fälten har inte brukats på många år, och kommer att växa igen om de inte används, vilket är negativt för både landskapsbilden och sjöutsikten för bostäder i sluttningen ovanför. Dessa fält är också bättre belägna i förhållande till Stadsskogen, där många av intressenterna troligen är bosatta. I första hand borde därför odlingslotterna förläggas dit.

Odlingslotter på delar av fältet vid Alfhem kan dock vara en möjlig användning, och vi uppskattar förslaget att endast tillåta kolonistugor söder om Lövekullevägen, där de blir minst störande för landskapsbilden. För att skydda vattenkvaliteten i Mjörn krävs restriktioner på användning av bekämpningsmedel. Vi tycker också att man borde spara en bredare grönzon mot den gamla stenmuren än vad som redovisas på illustrationen. Framför allt bör den faktiska efterfrågan av odlingslotter klarläggas, innan någon del av de större fälten tas i anspråk.

De fritidslokaler som redovisas vid Alfhem på en remsa vinkelrätt mot stranden kunde, bortsett från själva hamnområdet, hellre placeras mellan järnvägen och Lövekullevägen, för att spara landskapsbilden. Det borde också gå att hitta en mindre iögonfallande placering av transformator­stationen på sydsidan av Lövekulle­vägen.

Att leda ett öppet system för dagvatten från Stadsskogen genom odlingsområdet verkar vara ett utmärkt förslag. Dels är det ett bra sätt att rena dagvattnet innan det släpps ut i Mjörn, dels skapar det biologisk variation och kan också bli ett visuellt tillskott för området. (Förhoppningsvis kan dammarna göras mindre sterila än motsvarande dagvattensystem genom bebyggelsen i Stads­skogen, med vegetation av vass och andra sumpväxter, för bättre vattenrening).

Ännu bättre kunde det bli om kulverten för dagvattnet under järnvägen kombineras med en gångtunnel. Järnvägen går på hög bank där, så det behövs inga omfattande markarbeten, bara ett tunnelrör. (Se även punkt 11 nedan).

 

10. Biltrafik

Trafikproblemen i Lövekullevägen är idag avsevärda - buss, lastbilar, personbilar, cyklister och gående ska samsas om utrymmet på en smal väg, där hastigheten ofta är alltför hög. Vi ser därför med stor tillfredsställelse att planförslaget innehåller en komplettering av Lövekullevägen med GC-väg på sträckan väster om Alfhem. Förhoppningsvis kommer denna att byggas ända fram till Svallåsvägen och inte bara till järnvägsbron, eftersom sträckan på ömse sidor om krönet är mest trafikfarlig. Det är också här som behovet av en separat GC-väg är störst - barn och ungdomar på väg till skolan. Det vore också lämpligt med några farthinder på denna sträcka, t.ex. i anslutning till Fritidsvägens anslutning och korsande gångstråk.

En flyttning av Lövekullevägen närmre järnvägen i den östra delen ser vi som en mycket positiv åtgärd, eftersom den innebär att själva strandområdet och kontakten mellan Mjörnvallen och övningsplanerna kommer att avlastas från buller, avgaser och trafikrisker. En mindre modifiering av sträckningen närmast gångtunneln, skulle dock kunna innebära att den smala remsan utmed med järnvägen kunde utnyttjas för ytterligare några båtskjul. (se punkt 6 och karta 1).

Vad beträffar den föreslagna nya tillfarten till campingen är vi mer tveksamma. Efter att Lövekulle­vägen flyttats 5 meter söderut, för att lämna plats för den nya gång- och cykelvägen, kan den idag trafikfarliga korsningen till Badplatsvägen byggas om till en fullgod lösning, vilket innebär att den gamla Badplatsvägen mycket väl skulle kunna behållas. Detta skulle ge de minsta ingreppen och även den lägsta kostnaden.

Vi kan se fördelarna med en direkttillfart från Stadsskogengatan, men det är synd att stycka upp fältet ytterligare, och eftersom sluttningen bitvis är rätt brant, fruktar vi att det kan att bli stora terrängingrepp, som förfular landskapet.

Trots allt finns det dock ett behov av åtminstone en gen GC-förbindelse mellan järnvägsbron och Lövekulle Udde, och sammantaget talar detta för den nya vägsträckningen, förutsatt att den befintliga Badplatsvägen verkligen läggs igen och överförs till odlingsmark.

Vi föreslår dock en kortare sträckning tvärsöver fältet, för att få en bättre form på odlingsytorna och utnyttja en större del av den gamla vägen utmed skogsbrynet. Framför allt skulle detta ge en bättre förbindelse mot Stadsskogen från GC-vägen i den gamla Fritidsvägen, som samlar stora delar av GC-trafiken från bostadsområdet Lövekulle. (Se karta 3).

Den föreslagna ändringen av Fritidsvägens anslutning till Lövekullevägen har så stora fördelar trafiksäkerhetsmässigt att det överväger nackdelen med ännu en väg över fältet. Det går att samordna denna med en ny tillfart till campingen, dock inte med direkt­anslutning till järnvägsbron p.g.a. nivåförhållandena. I varje fall kan en GC-väg samordnas med Fritidsvägens anslutning, om man väljer att ha kvar den gamla Badplatsvägen. Det kräver dock att GC-vägen utmed Lövekullevägen byggs ut ända upp till krönet vid Ekdungsvägen, vilket vore önskvärt även ur andra aspekter.

 

11. Gång- och cykeltrafik

Gång- och cykeltrafiken har i stort sett hanterats bra i planförslaget. Särskilt är det bra att behovet av en GC-väg utefter hela Lövekullevägen uppmärksammas, eftersom detta är skolvägen för många barn. För att klara trafiksäkerheten för dessa är det dock viktigt att GC-vägen byggs ut ända till Svallåsvägen, och inte bara till järnvägsbron, som antyddes vid infomötet. Det är ju på sträckan väster om Stadsskogengatan som de största behoven och problemen föreligger.

Förbindelserna mellan Stadsskogen och olika delar av Lövekulle är också viktiga, och järnvägens barriär­effekt bör minskas så mycket som möjligt. Programmet redovisar en ny planskildhet bortom idrottsplatsen, (ev. utanför plangränsen), men även i Lövekulle behövs bättre kontakter, framför allt som det måttligt trafikerade stråket Alfhemsvägen-Skaverydsvägen på Stadsskogensidan också är ett attraktivt promenadstråk. Gruppen har tidigare föreslagit en gångtunnel i höjd med telemasten vid Marbotorps­vägen. Även denna ligger utanför planområdet, men bör finnas med i bilden inför framtida planering.

Inom planområdet finns dock ytterligare en plats, väster om Alfhem, där järnvägen går på hög bank, och möjlig­heten att åstadkomma en undergång utan stora markarbeten därmed existerar. I programmet illustreras ett nord-sydligt promenadstråk genom områdena med odlingslotter, som i huvudsak följer läget för det öppna systemet av dagvattendammar. Detta stråk kunde med fördel få en fortsättning söderut, med en gångtunnel under järnvägen mot Skaverydsvägen, i samma läge som kulverten för dagvattnet.

Det finns också flera andra felande länkar i gångvägssystemet genom Lövekulle:

  • Oavsett om en ny tillfart till campingen väster om kullen med Strandgården byggs eller inte, är det önskvärt med en gen GC-väg mellan Stadsskogen och Lövekulle Udde, antingen som en direkt fortsättning av GC-vägen utmed Stadsskogsgatan, eller samordnad med Fritidsvägens tillfart. Det är viktigt att läget samordnas med den GC-väg som följer den gamla sträckningen av Fritidsvägen, eftersom denna samlar all GC-trafik från bostads­området Lövekulle mot Mjörnstranden, stadskärnan och Stadsskogen. (Se punkt 10 och Karta 3).
    Se även punkt 5 angående en eventuell omläggning av GC-vägen genom campingen.

  • Utöver Marbotorpsvägen, som korsar Lövekullevägen i ett olämpligt läge för en fortsättning norrut, finns det mycket få någorlunda bilfria kontaktvägar mellan Mjörnstranden och de sydvästra delarna av Lövekulle. Därför är en bestående gångkontakt genom bokskogen vid järnvägs­bron särskilt viktig, och den stig som förstördes under fjolårets röjning av skogen bör återställas. Kanske borde denna t.o.m. ges cykelstandard.

  • För att ta sig mellan norra och södra Lövekulle och vidare mot Bryngenäs har man annars att välja mellan den starkt trafikerade Lövekullevägen, eller att riskera liv och lem i den branta slänten ner från PEAB-området, eftersom den gångförbindelse med den bakomliggande skogen, som redovisades i detaljplanen, aldrig har utförts.
    Även om detta område ligger utanför den nu aktuella detaljplanen, måste problemet uppmärksammas, och PEAB åläggas att bygga den utlovade gångförbindelsen. Läget är idealiskt, i förlängningen av huvud­gång­stråket utefter skogskanten mot Lövekulle Udde. (Förmodligen krävs en trappa, eftersom slänten är brant).

 

Utöver dessa huvudstråk för gång- och cykeltrafik, bör också möjligheterna tas tillvara att anordna flera promenadslingor i området. Som nämnts i planen är lämpliga lägen i kanterna av odlings­marken, utmed skogsbryn och stenmurar. Det befintliga motionsspåret vid Lövekulle borde också utvidgas med en slinga genom ett naturligt utsiktsstråk på åsens utlöpare söder om campingen.

 

12. Tågbuller

Utöver vad som framförts under punkt 4 ovan kan konstateras att hela planområdet är mer eller mindre stört av tågbuller, och att detta lär öka i framtiden.

Det finns en ny typ av låg bullerskärm, som placeras i direkt anslutning till spåret och syftar till att i första hand dämpa hjulbullret. Undersökningar visar att denna typ av skärm har bäst effekt när området som ska skyddas ligger lägre än spårområdet. Detta är fallet i större delen av planområdet, där järnvägen går på hög bank, borde en sådan skärm övervägas.


13. Sammanfattning

Sammanfattningsvis föreslår vi följande justeringar av samrådsprogrammet:

  • Föreslagna bostäder i bokskogen bör utgå helt, och de obebyggda delarna av kullen ges en bestämmelse som säkerställer naturvärden, spridningskorridorer och allmän tillgänglighet.

  • Större vikt bör läggas på att spara fältet mellan Alfhem och Strandgården från exploatering. Bebyggelse och anläggningar bör huvudsakligen lokaliseras mellan Lövekullevägen och järnvägen. Området för odlingslotter kan troligen minskas betydligt om fälten söder om järnvägen används för ändamålet.

  • Campingstugor i ekskogen vid Lövekulle Udde bör utgå. Som ersättning kan den gamla volleybollplanen och ytan kring vandrarhemmet användas för ändamålet.

  • En bestämmelse om skärmplantering runt husvagns- och båtuppställningen bör läggas in i detaljplanen.

  • Möjligheten att förlägga GC-vägen mot Lövekulle Udde utmed strandlinjen istället för genom campingen bör studeras.

  • Möjligheten att anordna en kompletterande båthamn vid piren bör studeras vidare.

  • En något annorlunda sträckning av östra Lövekullevägen bör prövas, för att ge utrymme för fler båtskjul närmast järnvägen. Även i övrigt bör lämpliga lägen för vinterförvaring av båtar vidarestuderas.

  • Om en ny tillfartsväg till campingen ska byggas, bör den inriktas mot gamla Fritidsvägens uppfart, för att fånga upp GC-trafiken från bostadsområdet

  • Sträckning av GC-väg och gångfartsgata vid Mjörnvallen bör vidarestuderas, för att om möjligt åstadkomma ett bättre bakland till badstranden.

  • Felande länkar i gångvägssystemet bör kompletteras. Särskilt viktiga är kontakterna med södra Lövekulle och vidare mot Bryngenäs, d.v.s. genom bokskogen och i förlängningen av uppfarten till Ekdungsgatan. Möjligheten att anordna en tunnel för gång- och cykeltrafik väster om Alfhem bör prövas.

 

Alingsås 2010-01-24

Arbetsgruppen för ett Grönt Lövekulle